Ibland måste man stanna upp i livet och tänka efter lite. Se på sig själv från ett yttre perspektiv. Se på sig själv från en neutral åskådarplats. Det är först då som man kan vara ärlig i sin bedömning av sig själv.

Idag har jag gjort det och det är långt ifrån allt som jag är nöjd med. Jag är inte den perfekta människan, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Men jag har heller aldrig sagt att jag är det, även om jag försöker vara så bra som jag någonsin kan.

Att vara hård i sin ställning är en sak, men att göra andra människor illa är inte okey. Inte i min värld i alla fall. Sedan spelar det ingen roll om det är oavsiktligt. Och det är en bit av mig själv som jag måste jobba hårdare med.

Så här när man hunnit halvvägs in i höstsäsongen kan man se att de lokala fotbollslagens nerver börjar spela dem en hel del spratt. Givetvis är det inget som de eller deras ledare på något sätt skulle erkänna, men det är egentligen bara att kika på resultaten för att få vatten på sin kvarn.

Om vi tittar på den lokala fotbollsfyran så har Ljungby ångat på rejält och hade inför helgen 13 raka segrar. Imponerande utan tvekan. Men i helgen orkade de bara med 2-2 mot mittenlaget Växjö BK, trots favören av hemmaplan. Bakom dem jagar Hovshaga minst en kvalplats, men även de tappade poäng när de bara nådde 2-2 på hemmaplan mot Slätthög. Och här räddades poängen genom ett mål på stopptid.

I fotbollsfemman kunde LEIF gå upp i serieledning om man bara hemmaslog mediokra Torpa. Men icke, ett oavgjort resultat var precis vad de orkade med. I samma serie möttes Lammhult och DIF/PIF, serieetta och serietrea, och resultatet var förutsägbart. Ingen vågade mer än den andre och båda var nöjda med ett oavgjort resultat.

I fotbollstrean har Älmhult länge befunnit sig under nedflyttningsstrecket, men av någon anledning har de svarat för en fantastisk höstinledning. Också den imponerande. Frågan är nu bara, när de nu klättrat upp på en negativ kvalplats, kommer nerverna in då också? Det återstår att se, men jag vågar en slant på att verkligheten kommer ifatt dem också. Tidigare har de haft allt att vinna, nu har de istället allt att förlora under seriespelets sista del.  Jag tror att det kommer att gå nerver i deras spel också, förr eller senare. När, som i fallet med tidigare ovan nämnda lag, rädslan att förlora blir större än viljan att vinna.

Jag börjar längta efter att få tillbaka min jobbdator igen. Lånedator i all ära, men man hittar inte på den som man gör på den man är van vid. Inställningarna fungerar inte som man är van vid, går inte att korrigera, och så ska allting hämtas från den portabla hårddisken i tid och otid 😦

Den har nu varit på reparation i två veckors tid nu och det påstås att den ska vara borta lika länge till. Fyra veckor på verkstan är länge för något som man har vant sig vid och som man använder dagligen. Det är inte att undra på att den är saknad 🙂

Vägskäl har genom åren haft en magisk betydelse för människosläktet. Det var här som det kunde arrangeras dans i svunna tider, men det var också vid vägskälen som gastar och det oknytta ibland kunde husera. Nuförtiden delar vi också in våra liv i olika vägskäl.

Under rubriken ”Bilder berättar” kan du läsa om ett vanligt vägskäl i Bleking.