Jakt på förnyelse

vitt_matbord_med_ekskiva02__96474_zoom

Idag har varit en dag då jag besökt butiker för att finna ett vitt matbord till köket. Just nu är möblemanget brunt och det känns som om det är dags att byta ut det, även om det inte är direkt slitet. I grund och botten handlar det om att få ett komplement till den vita kökssoffa som pryder mitt kök. Och även om jag lever i IKEA-land så söker jag mig till andra varuhus, eller kanske ska jag säga just för att jag lever i IKEA-land. Jag har ”suttit av” femton år på möbeljätten och vet därför precis vad jag talar om. För vill jag ha kvalité på det jag köper, då är det inte IKEA jag vänder mig till 😦

På Bror Pehrssons möbler hittade jag bra stolar till ett bra pris. Lackytan var exempelvis tre gånger bättre än den som Älmhultsföretaget erbjuder på sina stolar. Detta trots att priset var i princip detsamma. Dessutom fanns det en viss snickarglädje i dessa stolar och de var inte strömlinjeformade, ritade av människor i brist på fantasi 🙂

Dessvärre var bordet inte den storlek som jag önskade och därför blev det ingen affär just idag, men jag har i alla fall hittat stolarna som jag vill ha. Jakten på ett nytt bord får helt enkelt fortsätta en annan dag 🙂

Annonser

Ideellt arbete är guld värt

Ibland funderar jag över hur många människor som arbetar ideellt inom idrottsrörelsen idag och hur många som kommer att göra det i morgon. Det blir dessvärre färre och färre som vill engagera sig och arbeta ideellt, men utan dessa krafter försvinner de små föreningarna som är basen för ett samhällena i vårt avlånga land 😦

Det sägs att tiden inte räcker till, men aldrig förr har väl gemene man, och kvinna, haft mer fritid än vi har idag. Det gäller bara att prioritera och organisera sin fritid. Fast det är ju uppenbarligen svårt för de flesta människor. Man vill ha, men man vill inte ge 😦

Själv har jag varit styrelsemedlem i flera föreningar sedan min barndom. Under de senaste 30 åren har jag dessutom varit ordförande i en liten förening som numera sysslar mest med motionsidrott och som framför allt vänder sig till person 60+. Och det är en börda som är lätt att bära 🙂

Våra styrelsemöten har en begränsad, avsatt, tid och dessutom hålls de alltid hemma hos en av styrelseledamöterna. Styrelsen förväntar sig då, och får alltid, en trerätters middag som avnjutes i samband med själva styrelsemötet. Först ut på agendan är förrätten som blir som en öppningsceremoni, sedan hålls själva styrelsemötet.

När detta är avklarat väntar varmrätt och då kan saker och ting diskuteras utanför själva protokollet och under mindre strikta former. Men givetvis andra saker ur ett mer personligt perspektiv. Därefter blir det en stunds trevligt kortspel innan efterrätten avnjuts. Och slutligen blir det ytterligare en stunds kortspel innan kvällen bryts 🙂

Visst kan det verka ta lång tid för ett styrelsemöte, men jag garanterar att det sker under väldigt bra och trevliga former. Dessutom blir alla beslut väl grundade, då man under middagen kan behandla sådant som man varit oense om. Och kanske komma till andra insikter. Dessutom har man ju trevligt i goda vänners lag och då blir allting mycket lättare här i livet 🙂

Månlandningen 1969

bigOriginal

Idag är det 50 år sedan människan för första gången landade på månen. Egentligen är det helt fantastiskt vad mänskligheten lyckades uträtta med dåtidens teknik. Idag kan vi väl inte påstås vara lika kreativa, i alla fall inte gemene man. De mobiltelefoner vi idag ständigt brukar ligger ju ljusår före det som forskarna hade att tillgå vi månfärderna. Och den mångdubbla kapaciteten, kraften och möjligheten använder vi numera till att bli allmänt kränkta på facebook 🙂

Som barn var jag oerhört fascinerad av denna månfärd, jag minns den som om den vore igår. Hur jag följde uppskjutningen av Apollo 11 på tv, hur man via radio rapporterade om var raketen befann sig, själva månlandningen och så givetvis tv-dramat med landningen i Stilla havet. Jag slukade allt som hade med månlandningen att göra och givetvis var det en dröm att en gång i tiden få bli astronaut 🙂

Nu har 50 år snart passerat och drömmen om att bli astronaut har kanske slocknat, men fascinationen för rymden kvarstår. Och inte bara hos mig, jag kan se den även hos mina barnbarn, De blickar drömskt upp mot stjärnorna, pekar och säger; ser du den stjärnan, morfar, dit vill jag åka 🙂

Här kan du läsa mer om Månlandningen 1969.

Skördetider

Vitlök

Trots att vi enbart har hunnit in i mitten på juli månad har det blivit dags att börja skörda ute i trädgården. Sallad, smultron och jordgubbar har jag förvisso redan njutit av, likaså vinbär och gräslök. Men nu har turen kommit till vitlöken som börjat vissna ner och står redo för skörd 🙂

Nu talar jag förvisso inte om frilandsvitlöken utan den som jag drivit upp i mitt miniväxthus, Här har den stått skyddad mot väder och vind och frodats sedan i våras. Många liter vatten har de druckit, men det är mödan värt med tanke på den milda och goda smak som denna vitlök har. Den kommer att glädja mig mångfallt framöver 🙂

Men nu har det blivit skördetider och löken ska upp och den ska dessutom torkas inför vinterförvaringen. Och vem vet, jag kanske försöker mig på att få en andraskörd också. Kanske hinner jag med en sådan i mitt växthus 🙂

Mission completed

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Nu var det äntligen klart och man kan väl därmed säga att den mångåriga ockupationen av mitt kontor är äntligen över. Jag har fått tillbaka förlorat område och kan äntligen ha en vrå för mig själv, dit jag kan gå för att uttrycka ord och känslor i bokstavsform 🙂

Som en bieffekt fick jag också till en befrielse av vårt gästrum, som under nästan lika lång tid varit belamrat med allt möjligt som min inneboende hustru funnit lämpligt att dumpa där. Saker som efter en tid befunnit sig vara mer eller mindre bofasta på stället. Rummet har faktiskt varit en katastrof, en skamfläck, precis som mitt ockuperade kontor och man har mått psykiskt dåligt att behöva se utrymmena, Men nu är den tiden förhoppningsvis förbi och det känns skönt, även om det tog halva semestern i anspråk att befria rummen 🙂

Kol eller gasol

grilled-sausage-links-1318209

Under sommaren och under grilltider kommer alltid frågan om kol eller gasol upp. Själv har jag alltid varit en kolgrillare. Ytan blir bättre, aromen en annan och själva grillkänslan är helt annorlunda 🙂

Inför årets grillsäsong var jag emellertid splittrad. Ja, egentligen var jag förledd av tanken på hur mycket renare och enklare det skulle vara med gasol. Klart att grilla på ett kick och ingen aska att springa och tömma. Det kändes helt enkelt som om det var dags att byta, nu när fjolårsgrillen gav med sig.

Därför inhandlades en gasolgrill i våras, trots de något kostsammare utlägg som en sådan för med sig med gasoltank och allt. Och under sommaren har den verkligen satts på prov. Kött, korv, kyckling med mera har allt passerat genom denna grill när det blivit grilldags. Men så en dag ställde jag några frågor till berörda personer i samband med en grillkväll i min trädgård. Några frågor som gav samma svar som jag befarade och svar som dessutom var desamma som min egen bedömning i denna fråga.

Att äta grillad mat ska vara en njutning. Det får kosta lite extra i arbete och förberedelse, det är det värt. Grillning ska inte vara slentrian och spismatlagning. Grillning ska vara det där lilla extra som man går och längtar efter hela vintern. Och det där knaprigt goda skinnet på en grillad korv. Och eftersom jag är, och alltid varit, en handlingens man så finns det hos mig numera såväl gasolgrill som kolgrill. Fast den förstnämnda kommer nog mest att stå som ett avskräckande exempel på att utvecklingen inte alltid går framåt 🙂

Böda Sand imponerar

5c97ce6a-6ab3-4676-9635-9248e409f670

Vid min ålder skäms jag inte för att säga att få saker imponerar på mig. Man har varit med om det mesta, i såväl positiv som negativ bemärkelse, och blir väldigt sällan förundrad. I alla fall vad gäller människors dumhet 😉

Men då och då händer det att jag höjer på ögonbrynen och blir imponerad. Och besöket på Böda Sand på Öland är ett sådant tillfälle. Det var verkligen länge sedan jag såg något liknande och jag vågar till och med påstå att den måste vara en av Sveriges vackraste stränder 🙂

Möjligtvis kan Sandhammaren utanför Ystad konkurrera om förstaplatsen, men det är ytterst tveksamt. Böda är en imponerande strand, dessutom oerhört välskött. Det ger mig dessutom vatten på kvarnen att det är på ostkusten som man hittar det bästa av Sverige. Både i stort som i smått 🙂