Som ett brev på posten kom givetvis ett läkarbesök hos ögondoktorn när arbetet drog igång efter semestern. En ny inflammation konstaterades och jag börjar mer och mer tro på teorin att stress kan utlösa detta problem hos mig. Det finns, så att säga, vissa tendenser som pekar på detta 😦
Nu får det bli en ny kur på fyra veckor och så får vi se hur landet ligger sedan. Finns det liv finns det hopp 🙂
Hösten lär vara den bästa tiden på året för att så gräs och då min gräsmatta behöver lite hjälpsådd har jag varit behjälplig med såväl sand som gräsfrön. Om det sedan ger resultat får väl framtiden utvisa, jag har bara gett möjlighet och förutsättningar efter bästa förmåga 🙂
I övrigt har det blivit dags för skörd av mycket ute i trädgården. Potatis och lök väntar på att plockas, tomater och paprika har det redan smakats på och likaledes har den första chilin lämnat plantan. Det är nu som man kan skörda frukten av vårens och sommarens arbetsinsatser 🙂
Häromdagen var det 50 år sedan Woodstockfestivalen drog igång. En festival som blivit klassisk i många avseenden, inte minst för antalet besökare mitt ute i ingenstans. Jag minns hur det, med fasa, rapporterades om det i tv. Men precis som då kan jag inte heller nu förstå vad det var att förfasa sig över. Det var ju bara tre dagar av fred och musik.
Stadsfestivaler har ju under senare år blivit ett permanent inslag i var och varannan by och ikväll ska jag faktiskt bege mig på en sådan. Inte för att jag annars är särskilt begiven på dessa aktiviteter, men för att jag är bjuden till goda vänner i staden och då det dessutom finns ett bra uppträde att avnjuta så ser jag absolut fram emot detta. Med lite tur kanske vädrets makter dessutom kan vara arrangörerna behjälpliga och då blir ju sådana här utomhusarrangemang ännu trevligare 🙂
Goda vänner kan man absolut inte få för många av, men det är viktigt att det är just goda vänner. Nu för tiden är ju folk du och bästis med hela världen, men när det sedan krisar till sig i livet så brukar denna vänskara drastiskt förminskas av någon anledning. Det är därför jag självmant har sållat hårt i min så kallade vänskara och de så kallade goda vännerna kan numera räknas på handens fingrar. Det kan låta drastiskt, men å andra sidan är det bästa kvalité och det i sin tur borgar för bästa kvalité då vi träffas 🙂
Att rensa avlopp är väl inte det roligaste man kan göra på sin fritid, och troligtvis heller inte i arbetet, men det är en sak som man är tvungen till som fastighetsägare. Och nu har jag gjort vad jag har kunnat för att få så rena rör som möjligt i hela huset.
Det är egentligen ganska märkligt så mycket tid man har att tänka på allt möjligt när man genomför sådana här slentrianarbeten. Man hinner tänka på sitt liv, sin arbetssituation och vad som näst står på tur på dagens agenda. Vill man anstränga sig lite mer så kan man ju alltid förbereda nästa steg i hemarbetet. Och vill man inte det så står det ju givetvis var och en fritt att inte tänka alls om man inte vill. Just det senare är nog det vanligaste när man tänker efter, för det tycks ju finnas hur många människor som helst som inte tänker efter före. Om de nu tänker alls. Fast så ska man väl inte tänka, de flesta gör så gott de kan. Även med tänkandet, tänker jag.
Idag fick det bli långbyxor, det kan inte hjälpas. Under gårdagen frös jag när jag åkte till jobbet på morgonen och likaledes frös jag vid hemresan efter flera timmars övertidsarbete. Hösten har kommit, det är bara att konstatera.
Precis som vid uttagningen till en startelva i ett fotbollslag trodde jag på kortbyxor när jag steg upp på morgonen och valde dessa framför jeansen. Men tämligen snart insåg jag att det var ett felaktigt beslut, och inte minst under dagens sista timmar. Men då jag inte hade något ombyte med mig fick dagen avverkas i frysande tillstånd. Vi får se om jag gjort rätt val idag 🙂
Tänk så farligt det har blivit med socker nu för tiden. Man hör ständigt föräldrar upprepa, ge inte barnen det och ge dem inte det, för det är så mycket socker i. Det har blivit som ett mantra bland föräldrarna. Så var det aldrig förr, vi kunde äta socker när vi ville 🙂
Jag kan förstå att det kan hållas igen med tanke på risken för karies. Så långt är jag med i resonemanget. Men inte i övrigt, det har ju blivit en hysteri, det här med socker. Precis som allting annat som stat och forskning har skrämt oss med tidigare; kaffe, chips, ägg, salt med mera. Och ja, jag vet att jag har påpekat dessa saker tidigare, men jag står fast i min teori 🙂
Kanske skulle man som förälder istället titta lite på matvanorna i övrigt istället. Jag tänker då på alla besök som görs i snabbmatskedjorna runt om i landet och alla halvfabrikatsprodukter som inköps till hushållen.
Inte för att jag har det minsta emot dessa två saker, men i det första fallet har det definitivt ersatt belöningen som tidigare utgick i form av godis. Samtidigt belönar man ju sig själv genom att slippa stå vid spisen. Det senare är ju också en belöningsform, men då till sig själv då man sparar så mycket tid på kvällen och utfodringen av en hungrig familj. Och så är det ju det här med aktiviteter som spelar in. Vi blir ju alltmer stillasittande verkar det som, såväl ung som gammal.
Jag har som sagt inte det minst emot varken snabbmatshak eller halvfabrikat. Men jag tycker det har blivit en hysteri, det här med socker. Jag tror att man definitivt skjuter bredvid målet i frågan. Och dessutom tycker jag att vi äter alldeles för lite mörk choklad i det här landet 🙂
