… åt andra, faller ofta själv däri. Är det inte så som ordspråket säger? Och nu får jag väl erkänna att jag själv drabbats av detta. Häromdagen skrev jag ju om aprilskämt och att vi hade ett ganska kul medialt sådant på min arbetsplats. Jag brukar ju som sagt vara glad åt att skapa dessa mediala aprilskämt och har faktiskt fått en hel del beröm för årets.

Själv brukar jag sällan själv drabbas, utan är ganska observant under denna dag. Men i år föll jag dit två gånger om. Först var det ett skämt som någon skickade mig på sociala medier, en kort film som var ytterst intressant fram till det mest avgörande slutet, då det hoppar fram en ful gubbe och skriker april, april…

Sedan var det en arbetskollega som under ett arbetsmöte under eftermiddagen, mycket övertygande, informerade om att vi skulle få en ”nygammal” arbetskollega. En nyhet som mottogs med blandade känslor, såväl gott som ont, och som vi alla genast började fundera över arbetsuppgifter till.

Det dröjde till dagen efter innan vi fick reda på att det hela var ett aprilskämt, så visst fungerade det. Och inte bara hos mig utan hos många fler. För egen del var det som sagt länge sedan jag gick på ett sådant, men i år blev det uppenbarligen två gånger på en och samma dag. Fast visst är det kul med 1 april 🙂