Under gårdagen drabbades jag av ryggskott, ett elände som jag tidigare i mitt liv varit förskonad från. Ja, vid ett tillfälle tidigare har jag haft samma dilemma men det är ju minst sju år sedan så man hinner glömma hur illa utsatt man blir när ryggproblemen slår till ☹

Jag minns att jag i ungdomsåren hade precis samma smärtor som nu under en kort tid. Problemet då var att människor i min omgivning inte tog mitt onda på allvar. Det hette att jag som var så liten inte kunde ha några problem med ryggen, det var snarare latmasken, när jag knappast kunde gå. Istället körde min mor och styvfar iväg mig för att marschera en mil och komma över det onda. Jag minns hur varje steg var en plåga för ryggen, men jag hade ju inget annat val än att gå om jag ville komma hem igen ☹

Om det verkligen hjälpte med gång eller om jag nu drabbades av någon slags underverk, det vågar jag inte säga. Men faktum är att jag efter marschen faktiskt blev bra i ryggen. Och jag hade inga problem förrän för en sju-åtta år sedan. Då kom smärtan från ingenstans och försvann efter en vecka ungefär 😊

När jag nu tänker efter så fick jag även ryggproblem för bara några år sedan. Jag minns att jag skulle gå en promenad på cirka 200 meter för att hämta något i ett övergivet hus, när benen plötsligt vägrade att flytta på sig. Jag fick tvinga fram benet och smärtan i ryggen var fruktansvärd. Jag fick helt enkelt tvinga mig tillbaks till ursprungshuset och eftersom jag kommit halvvägs var det en sträcka på ungefär 100 meter. Men med tanke på att det var 15 minusgrader ute, så fanns det ju inga alternativ.

Nu är det emellertid vår och lite varmare. Och förhoppningsvis släpper det onda om några dagar. Och allra helst redan till onsdag, då jag tänkt mig att ta ut en ledig dag 😊