Förra våren slet jag som ett djur för att få det sista lilla på gräsmattan att bli tip-top. Jag var därför mycket nöjd när sommaren kom, men ganska snart började gräsmattan ta stryk av allt solsken och all värme. Bevattningsförbud infördes och tämligen tidigt på sommaren insåg jag att allt arbete var förgäves. Gräsmattan förvandlades till en förbränd stepp som ingen människa kunde ha glädje av 😦

I år jobbade jag hårt i våras för att återställa fjolårets förödelse, och jag var ganska nöjd när allt kom omkring under senvåren. Visserligen fanns det områden där jag inte lyckats återskapa förra vårens prakt, men det fick ändå duga 🙂

Nu, i slutet på juni, har det återigen införts bevattningsförbud och min gräsmatta börjar mer och mer likna fjolårets öken. Det bådar för en precis lika katastrofal sommar som under fjolåret 😦  Inte för att jag inte uppskattar värmen, men det måste också finnas en måtta på allt. Plus 30 grader i skuggan är mer än behövligt, den sortens värme gynnar varken växtlighet eller mänsklighet 😦

Är det så här som våra somrar kommer att se ut i framtiden? Är det detta som vi varje vinter har att se fram emot? I så fall är det ju inte lönt att ha trädgård alls. Varför ska man odla en gräsmatta och belönas med en steppöken? Varför ska man odla blommor när de inte får vattnas? Ur led är tiden och vi med den 😦