Månad: juli 2019

Bilder berättar

old-camera-1379445539HQh

Vi är inte många kvar som har brukat en sådan här spis, och ska sanningen fram så är det troligtvis ännu färre som kan få eld i den. Men en gång i tiden var den en revolution som förde mänskligheten framåt. Och den blev så småningom var mans egendom. I alla fall om du hade tillgång till en bostad.

Under rubriken ”Bilder berättar” kan du läsa om ett foto från vedspisens tid.

Annonser

Tuff höst väntar

razer-blade-15-gallery08

För ungefär två veckor sedan lämnade jag in min arbetslaptop för reparation. Jag tänkte att det skulle ju passa bra att få den lagad under semestern och det var ju först då som jag egentligen kunde ta lite ledigt från arbetet som sådant. Då hade ju de flesta andra också semester 🙂

Under gårdagen fick jag beskedet att det skulle kosta 5 700 kronor att reparera datorn. Alltså 5 700 för att byta display på en 2,5 år gammal dator 😦

Hur är det bara möjligt? Det är ju i princip samma kostnad som att skaffa sig en ny dator. Något som reparatören också höll med om. Jag har svårt att förstå mig på det här slit-och-släng-samhället. Det är ju inte det att det är jag som betalar i det här fallet, men man är ju ändå kostnadsmedveten 😦

Nu står jag, eller egentligen min arbetsgivare inför ett val, reparera eller köp nytt. Det tar tid att få besked om detta eftersom det är semestertider. Och oavsett val så kommer det att ta tid att komma igång igen, för utan dator är jag tämligen arbetslös. En reparation tar minst en vecka, och därefter måste kanske programvaran läggas in på nytt. Ett nyinköp kostar mindre i tid, men här måste programvaran definitivt installeras, och det tar minst en vecka.

Kanske kunde man nu se det som att jag får en veckas längre semester, men dessvärre tror jag inte det blir på det viset. Min uppgift blir sannolikt att, efter arbetsgivarens beslut, tvingas jaga en sponsor för denna kostnad. Och det är ju knappast semester. Och under tiden som allt det här ska ske, så kommer mina arbetsuppdrag att växa på hög. Det blir nog en tuff start på hösten, är jag rädd för 😦

Rensa avloppen

dsc_0469

Nu har jag rensat de flesta avloppen i huset och det är förvånansvärt vad mycket skräp det samlas i alla handfat, dusch med mera i en fastighet. Jag vill väl inte påstå att det är det mest eftersökta jobbet att utföra, men det är trots allt nödvändigt för att ett hem ska fungera 🙂

Under arbetet slog det mig att egentligen är det samma sak med hela vårt samhälle. Ibland korkar det igen och då måste skiten rensas ut. Vår regering borde exempelvis bytas ut oftare och all skit rensas ut. Likaså de kommunala representanterna som väljs vart fjärde år. Dessa båda val skulle kunna ske genom personval, då blir ju risken för att skit fastnar mindre 🙂

När man tänker efter så har ju idrotten en slags rensning av proppar varje år. De lag som inte håller måttet förpassas nedåt i systemet, och till slut hamnar de allra längst ner i slammet om de inte håller tillräckligt hög kvalité 🙂

Dessutom så finns det mängder av chefer som borde avpolletteras när det bildas proppar i kedjan. Jag tänker då framför allt på småchefer som slickar uppåt och sparkar nedåt för att kunna hålla sig kvar i maktsfären. Här skulle det också kunna lösas genom val bland de anställda. Fast givetvis ska även arbetsgivaren ha rösträtt i det här fallet, det får ju inte bli anarki. Och någon jäkla ordning måste det ju vara 🙂

Om inte om fanns…

18765402

Mina barnbarn frågar mig ofta frågor som börjar på Om. Vad skulle du göra om… Vad skulle hända om… Tänk om du hade…

Jag tycker det är fascinerande frågor. Om saker och ting var si och så. Om inte det och det fanns. Om ditten och datten bara var möjligt.

Vi vuxna glömmer oftast bort att tänka fritt, vi har ett sinne som har satt spärrar för oss själva och våra möjligheter. Och dessvärre präglar vi barnen och pådyvlar dem vår verklighet, som om den skulle vara bättre än barnens fria sinne.

I barnen värld är allt möjligt, det finns ingenting som är ouppnåeligt och varje stund är en saga med ett lyckligt slut. Tänk om vi vuxna kunde ta efter och tro på livet och på oss själva för en enda kort liten stund. Jag är övertygad om att vi skulle bli betydligt lyckligare varelser då 🙂

Själv föddes jag med vad som människor brukar kalla dåliga förutsättningar, men jag har förverkligat de flesta av mina drömmar. Jag har förvisso inte kunnat bli astronaut, men jag har varit professionell fotbollsspelare utan hjälp av en agent eller storklubb, jag har jobbat i årtionden som journalist utan utbildning, jag har rest över nästan hela USA och levt i dess historia och jag har skrivit ett flertal böcker. Allt detta utan att egentligen ha haft yttre förutsättningar för det. Men jag är mycket ödmjuk och oändligt tacksam för att ha fötts med talangen till allt detta och jag är innerligt tacksam för att jag har lyssnat till barnet inom mig som hela tiden har sagt; du kan om du bara vill. Inget är omöjligt om du bara tror på dig själv och vågar leva ut drömmen du har 🙂

Livegenskap

employment-law

Igår pratade jag om mardrömmar från det förflutna som kan plåga mig under nätterna. Men även under dagtid har jag denna sommar ibland ha något som kan klassificeras som mardrömmar. Andra skulle kanske kalla det för ångest och det är kanske det rätta ordet. Och jag är inte ensam om denna upplevelse. Det handlar om återgången till arbetet efter semestern 😦

Tidigare år har jag aldrig haft några problem med detta fenomen, jag har tvärtom ansett att det varit ganska skönt att komma tillbaks i normala gängor igen. Men i år är det annorlunda, jag vill inte tillbaks till gruvan. Jag vill inte på nytt fjättras i livegenhetens bojor 😦

Nu upplever jag de fasor som så många andra har pratat om, våndan att gå tillbaks till något som du inte uppskattar. För i alla fall i mitt fall innebär det alltför mycket arbete, alltför mycket ansvar och alltför många arbetstimmar per vecka. Om det varit mitt eget företag jag drivit, då hade saken varit annorlunda. Då hade jag kunnat styra förståndigt, vara effektiv och ta del av vinsten i rörelsen. Men i mitt fall innebär det att verkställa ogenomtänkta beslut av andra under dagtid, att kasta bort viktig fritid på kvällar för meningslösa möten och att lägga helger på arbete som knappast berikar mig som person 😦

Men nu är livet som det är och jag är inte ensam i min situation. Massor av svenskar har samma ångest som jag har, så här i slutet på semestern. Det är bara att acceptera och gilla läget. Och kanske kan en miljonvinst vänta runt hörnet. Jag får hoppas och tro på Eurojackpot 🙂

Dålig sömn

photo-crediti-k-oviavisualhuntcomcc-by-nc-sa

Ibland drömmer jag drömmar som jag inte önskar under nätterna. Det är drömmar som gör mig konfunderad över hur livet kan vara. De drömmar som jag har svårt att hantera handlar om tidigare upplevelser under mitt liv och de skulle kunna benämnas som smärre mardrömmar 😦

Det är framför allt två drömmar som gör mig beklämd. Den ena drömmen handlar om mitt liv i det kråkslott till hus som min inneboende hustru krävde att vi en gång i tiden skulle köpa. Det blev en dyr historia och min intuition skrek hela tiden nej, nej. Men min hustru gav sig inte, hon skulle ha det där huset. Med facit i hand kan det nog konstateras att det var en av mitt livs sämsta affärer. Huset krävde ständigt underhåll och pengarna räckte aldrig till för att färdigställa projekten. Samtidigt skäms jag inte för att säga att det spökade rejält i huset och att sälja det med förlust i slutänden var trots allt en befrielse, även om det tog många år att betala av på förlustlånen 😦

Den andra otäcka drömmen handlar om min anställning på Statens Järnvägar. Anställningen som sådan var det inte något större fel på, men den innebar skiftarbete som slog sönder min andra inkomst som frilansjournalist. Jag var helt enkelt aldrig ledig och jobbade, kändes det som, dygnet runt. En sanning med modifikation då SJ-jobbet innebar sena kvällsturer och tidiga morgonturer med start klockan 3.30 😦

De här drömmarna återkommer då och då och jag befinner mig vid de tillfällena i en av dessa båda otäcka livssituationerna. Jag vet inte varför, jag tror att jag har gjort upp med dessa upplevelser. Det blir aldrig mer ett hus som min intuition inte godkänner och detsamma gäller min anställning. Den senare frågan är emellertid en annan historia och den får jag återkomma till en annan dag 😦

Många strängar på lyran

DeoR0gCXUAEq31i

Ibland pratar man om att folk har många strängar på sin lyra och det betyder väl ungefär att man har många kunskaper och många olika yrkesutövningar. Vad är det egentligen som driver människor till detta? För det är ju knappast ett tvång att ha denna kallelse. Varför fylla vardagen med mer än vad som behövs för det dagliga brödet?

Men så tittade jag på mig själv och insåg att jag nog var en sådan. Jag har i princip under hela mitt liv haft dubbla arbeten, jag har därtill ständigt skrivit prosa och poesi och jag vet inte någon människa som läser fler böcker än vad jag gör. Jag har dessutom alltid försökt att odla i min trädgård. Faktum är att jag sannolikt är den största blomsterproducenten i byn, detta till fromma för såväl det egna ögat som för områdets alla insekter. Jag är därtill tveklöst den störste producenten av vitlök i mitt närområde 🙂

Alla de här sakerna beror sannolikt på en kunskapstörst som är svår att släcka. Jag vill ständigt lära mig mer och jag vill lära mig nytt. Och om möjlighet finnes så vill jag praktiskt pröva och utöva min kunskap. Att göra rätt är ett godkänt examensbetyg och att göra fel är att korrigera inlärd kunskap. Och nya utmaningar står ständigt på tur.

Om jag därför tänker efter och summerar det hela så är jag sannolikt en av dessa människor som påstås ha många strängar på sin lyra. Men det är ju så som jag vill ha det och då är ju allt gott 🙂