Nu var det äntligen klart och man kan väl därmed säga att den mångåriga ockupationen av mitt kontor är äntligen över. Jag har fått tillbaka förlorat område och kan äntligen ha en vrå för mig själv, dit jag kan gå för att uttrycka ord och känslor i bokstavsform 🙂

Som en bieffekt fick jag också till en befrielse av vårt gästrum, som under nästan lika lång tid varit belamrat med allt möjligt som min inneboende hustru funnit lämpligt att dumpa där. Saker som efter en tid befunnit sig vara mer eller mindre bofasta på stället. Rummet har faktiskt varit en katastrof, en skamfläck, precis som mitt ockuperade kontor och man har mått psykiskt dåligt att behöva se utrymmena, Men nu är den tiden förhoppningsvis förbi och det känns skönt, även om det tog halva semestern i anspråk att befria rummen 🙂