Ibland pratar man om att folk har många strängar på sin lyra och det betyder väl ungefär att man har många kunskaper och många olika yrkesutövningar. Vad är det egentligen som driver människor till detta? För det är ju knappast ett tvång att ha denna kallelse. Varför fylla vardagen med mer än vad som behövs för det dagliga brödet?

Men så tittade jag på mig själv och insåg att jag nog var en sådan. Jag har i princip under hela mitt liv haft dubbla arbeten, jag har därtill ständigt skrivit prosa och poesi och jag vet inte någon människa som läser fler böcker än vad jag gör. Jag har dessutom alltid försökt att odla i min trädgård. Faktum är att jag sannolikt är den största blomsterproducenten i byn, detta till fromma för såväl det egna ögat som för områdets alla insekter. Jag är därtill tveklöst den störste producenten av vitlök i mitt närområde 🙂

Alla de här sakerna beror sannolikt på en kunskapstörst som är svår att släcka. Jag vill ständigt lära mig mer och jag vill lära mig nytt. Och om möjlighet finnes så vill jag praktiskt pröva och utöva min kunskap. Att göra rätt är ett godkänt examensbetyg och att göra fel är att korrigera inlärd kunskap. Och nya utmaningar står ständigt på tur.

Om jag därför tänker efter och summerar det hela så är jag sannolikt en av dessa människor som påstås ha många strängar på sin lyra. Men det är ju så som jag vill ha det och då är ju allt gott 🙂