Uppgivenhet

mental hospital padded room

Jag hade länge planerat att påbörja ett mindre byggprojekt i måndags, men som bekant fick jag inte vara ifred för min arbetsgivare och hans lakejer. Det är så himla frustrerande att inte få vara ifred på sin semester, att inte kunna få rå sig själv och att kunna få slappna av 😦

På min arbetsplats finns en god vilja till förändring, men det är fullständigt uppenbart att det inte finns någon enda person som vill delta aktivt för att göra denna förändring. Det bara konstateras att förändring är bra, men själva hinner eller kan de inte delta i förändringen. Inte ens sig själva vill de ändra på, för det ingår inte i förändringen som sådan 😦

Jag har aldrig tidigare gått tillbaks till arbetet efter en semester och varit så fullständigt utarbetade som jag är i år. Det finns ingen ork, ingen gnista och ingen arbetsglädje kvar, men vad kan man göra? Jag som såg fram så mycket mot ledigheten, blev bestulen på det mesta av den. Inte ens ett litet byggprojekt kan man få genomföra ifred. Ett byggprojekt som tagit maximalt två dagar i anspråk 😦

Men nu har den glädjen också försvunnit, jag har tappat lusten till det också. Jag känner mig så fruktansvärt uppgiven. Det är väl lika bra att avbryta sin semester och checka in på arbetsplatsen igen. Checka in bland dårarna på dårhuset och be någon att kasta bort nyckeln 😦

Annonser