Så här när man hunnit halvvägs in i höstsäsongen kan man se att de lokala fotbollslagens nerver börjar spela dem en hel del spratt. Givetvis är det inget som de eller deras ledare på något sätt skulle erkänna, men det är egentligen bara att kika på resultaten för att få vatten på sin kvarn.

Om vi tittar på den lokala fotbollsfyran så har Ljungby ångat på rejält och hade inför helgen 13 raka segrar. Imponerande utan tvekan. Men i helgen orkade de bara med 2-2 mot mittenlaget Växjö BK, trots favören av hemmaplan. Bakom dem jagar Hovshaga minst en kvalplats, men även de tappade poäng när de bara nådde 2-2 på hemmaplan mot Slätthög. Och här räddades poängen genom ett mål på stopptid.

I fotbollsfemman kunde LEIF gå upp i serieledning om man bara hemmaslog mediokra Torpa. Men icke, ett oavgjort resultat var precis vad de orkade med. I samma serie möttes Lammhult och DIF/PIF, serieetta och serietrea, och resultatet var förutsägbart. Ingen vågade mer än den andre och båda var nöjda med ett oavgjort resultat.

I fotbollstrean har Älmhult länge befunnit sig under nedflyttningsstrecket, men av någon anledning har de svarat för en fantastisk höstinledning. Också den imponerande. Frågan är nu bara, när de nu klättrat upp på en negativ kvalplats, kommer nerverna in då också? Det återstår att se, men jag vågar en slant på att verkligheten kommer ifatt dem också. Tidigare har de haft allt att vinna, nu har de istället allt att förlora under seriespelets sista del.  Jag tror att det kommer att gå nerver i deras spel också, förr eller senare. När, som i fallet med tidigare ovan nämnda lag, rädslan att förlora blir större än viljan att vinna.