Öland har många intressanta sevärdheter och jag trodde mig ha besökt och beskådat det mesta i historieväg på denna ö. Men nedanstående artikel, publicerad i Populär Historia 5/2019, fick mig att på nytt vilja ställa kosan österut 🙂

 

Massakern i Sandby borg

En vackert belägen fornborg på Öland har i långa tider framkallat olustkänslor hos folket i trakten. År 2010 började platsen undersökas av arkeologer och successivt framträder en mycket dramatisk historia. Under 400-talet utsattes invånarna i Sandby borg för en kallblodig attack. Men varför?

 

Det hände sig vid midsommartid någon gång i slutet av 400-talet e Kr, under det vi kallar folkvandringstid. Hur många vet vi inte exakt, men det kan ha varit så många som tvåhundra ölänningar som hade sökt skydd i borgen vid vattnet. Det var orostid. Krigstid.
Bakom de fyra meter höga murarna kunde Sandbyborgarna känna sig trygga. Här väntade män och kvinnor, gamlingar, ynglingar och spädbarn på att faran skulle blåsa över. Istället gick de alla en fruktansvärd död till mötes.
Kanske hände det på natten. Flera fiender tog sig in i borgen. Måhända hade de blivit inbjudna i hopp om att man kunde sluta fred. Fanns det en förrädare i Sandby borg som öppnade portarna?

Stack ner alla de såg
Massakern gick snabbt. Förövarna trängde sig in i borgens små stenhus, jagade folk på gatorna och stack ner alla de såg med sina svärd och spjut. Värst drabbades kanske kvinnorna. Vi anar deras öde från liknande brutala massakrer i dagens Rwanda. Massvåldtäkter med påföljande avrättningar.
Till slut föll stillheten över Sandby borg. Våldsverkarna lämnade platsen efter förrättat värv och beordrade alla i området att aldrig mer sätta sin fot innanför de fördömda murarna.
Inne i borgen låg kropparna överallt. På gatorna. I husen. Hundarna, grisarna och korna som förts in i borgen drev planlöst omkring tills de törstade eller svalt ihjäl. Eldarna som lämnats utan vakt satte fyr på några av husens torvtak och morgonen efter massakern vid Sandby borg kunde en rökpelare synas från platsen långt ute på Östersjön.

Sandby borg Sveriges värsta massaker
Det är det här frusna ögonblicket som gör Sandby borg så speciellt, menar arkeologen Helena Victor vid Kalmar läns museum som varit projektledare för utgrävningarna på platsen sedan starten 2010. Borgen är så fridfull, menar hon, men bär också på spåren från en fruktansvärd massaker, som saknar motstycke i svensk historia.
Kanske är det kontrasten som lockar och fascinerar. Säkert också det faktum att Sandby borg torde vara en av Sveriges vackraste fornlämningar – i dag en oansenlig oval stencirkel, resterna efter murarna, alldeles invid havet på Ölands östkust, i kanten av Alvaret.
På bara åtta år har Sandby borg kommit att bli en av landets mest uppmärksammade och omtalade fornlämningar. Hit flockas nyfikna turister, hit forslas historieintresserade i guidebussar från länsmuseet i Kalmar, hit insamlas pengar i Sveriges största crowdfundinginsats inom svensk arkeologi. Alla vill veta mer om mysteriet och mörkret.

Borgen del i romerskt nätverk
Sedan arkeologerna nu har grävt ut omkring tio procent av ytan innanför borgens murar har bilden av vad som drabbade Sandby borg för drygt 1 500 år sedan klarnat. Rika guldfynd och importerade lyxföremål från Romarriket målar upp bilden av en av Ölands mäktigaste fornborgar. En plats med nära kontakter med ett Romarrike som vid tiden för överfallet på Sandby borg just hade imploderat.
Sandby borg, menar Helena Victor, var en del i ett nätverk av romersk handel och strategiska allianser. Sannolikt hade flera Sandbyborgare tjänstgjort i den romerska armén, likt tusentals andra germaner. Där hade de fått nya intryck, lärt sig nya seder och avlönats med romerska solidimynt. Rikedomar som säkert bländade de öländska grannarna när Sandby borgs legosoldater återvände till sin perifert belägna ö i Östersjön.

Romarrikets fall påverkade Öland
Romarrikets fall innebar ett abrupt slut på strömmen av guld och andra rikedomar till Öland. Perioden i slutet av 400-talet präglades av konflikter och folkomflyttningar. Av kaos och strider. Öland, liksom många andra platser i och utanför det sönderfallande Västromerska riket, tycks ha drabbats av någon form av inbördeskrig.
Och massakern vid Sandby borg har visat sig vara ett närmast övertydligt exempel på detta, menar Helena Victor. Borgen vid havet var sannolikt en stark maktfaktor på ön, och tycks också ha straffats hårdast för sin position.

Unikt lökfynd i Sandby borg
Förutom romerskt guld finns andra, mer vardagliga fynd som avslöjar Sandby borgs nära band med Rom. Nyligen hittades resterna av en 1 500 år gammal matlök där. Högst märkvärdigt om man vet att lök vid den här tiden varken odlades eller åts i Skandinavien, utan snarare i Centraleuropa och i Romarriket.
Den tidigare äldsta kända löken i Skandinavien hittades på Bornholm och härrör från mitten av 600-talet. Sandby borg-löken är alltså omkring tvåhundra år äldre och avslöjar mycket tidiga och täta kontakter mellan Öland och kontinenten. Kanske kan löken ha odlats lokalt i de sandiga jordarna, eller också importerats.
Helena Victor menar att löken, för 400-talets ölänningar, inte ska ses som den vardagliga ingrediens den är för oss i dag. Istället var detta ett exklusivt livsmedel. Kanske lite otäckt också med tanke på att järnåldersbefolkningen på Öland knappast hunnit vänja sig vid smaken.

Sveriges äldsta glasbruk
Nyligen gjorde man också ett annat revolutionerande fynd – av glas. Detta tyder på att Sandby borg är Sveriges äldsta plats för glastillverkning. Rester av importerade glasbägare är ju vanliga från perioden, men vid Sandby borg har man hittat smältor och trådar som tyder på att man tillverkat eget glas på platsen.
Kanske har det funnits en liten glasverkstad i borgen, dit man importerat glasmassa för bearbetning av en glasmästare. Sannolikt har både glasmassan och personen som kunde arbeta med den hämtats från Romarriket, tror Helena Victor.
Dock tycks glasbruket på Öland bara ha varit i drift under en begränsad tid. Glasblåsaren kanske omkom i massakern, och det skulle dröja ett och ett halvt sekel innan glas återigen började blåsas i Skandinavien.
Glasfyndet är ytterligare en ledtråd till Sandby borgs koppling till Romarriket. Särskilt kul är det, menar Helena Victor, att man gjort fyndet i utkanten av dagens småländska Glasrike. Även om traditionen mellan Sandby borg och Kosta Boda alltså inte är obruten.

Orsaken till Sandbymassakern
Men glas och lök förklarar inte varför Sandby borg drabbades av ett så fruktansvärt öde. Ända sedan de första fynden av avrättade och nedhuggna människor gjordes på platsen har arkeologerna sökt förklaringar till vad som hänt och varför.
Möjligen, menar man, kan Sandby borgs unika läge som enda öländska fornborg vid havet ha något med saken att göra. Kanske tog Sandbyborgarna upp tull av sina grannar, kanske var de fruktade pirater i södra Östersjön. Men Helena Victor tror att de måste gjort sig skyldiga till ännu värre oförrätter för att drabbas på det sätt som de gjorde.
Ett potentiellt motiv grävdes fram hösten 2017. Ett motiv som handlar om att Sandby borgs nära grannar på Öland kanske hade närt ett hat mot de sjöfarande, lökälskande Sandbyborgarna under mycket lång tid…

Borgen byggdes på gravplats
Under ett av husen i borgen hittade arkeologerna nämligen brandgravar. Tidigare har en stor sten markerat platsen för gravarna, men stenen har välts ner och slagits sönder, och gravarna har medvetet förstörts. Helena Victor menar att det är en mycket ovanlig och aggressiv handling att förstöra en äldre gravplats. Att utrota själva minnet av människorna som tidigare levt på platsen.
Varför man gjort på detta vis, förstört ett antal gravar och sedan uppfört en borg på platsen, är inte känt, men händelsen levde säkert vidare i ölänningarnas minne. Sannolikt väckte detta ont blod under lång tid, och kanske var gravskändningen ett tillräckligt starkt motiv för dem som utförde massakern mot Sandby borg?
Clara Alfsdotter, osteologen som gått igenom det skrämmande skelettmaterialet från Sandby borg, tror att gravskändningen kan vara en nyckel för att förstå massakern. Och hon ser paralleller mellan 400-talets Öland och händelser i vår egen tid.
Att attackera andra gruppers kulturarv och att förinta deras rätt till sin egen historia är företeelser som känns igen från vår egen tids konflikter. Tillvägagångssättet var fruktansvärda verktyg i både Bosnien och Syrien, menar Clara Alfsdotter. Kolonner som jämnas med marken och moskéer som sätts i brand är sätt att utplåna besittningsrätten för fienden.
I Sandby borg handlade det kanske om att utplåna tidigare släkters spår på platsen och med kraft berätta att efterkommande inte är välkomna tillbaka för att hävda sin rätt. Men de kom alltså tillbaka.
Två fynd har hjälpt arkeologerna att tidfästa årstiden för massakern. I ett av de utgrävda husen hittades spåren av några nyslaktade lamm, vars ålder tyder på att de slaktats på sommaren. Samtidigt har arkeobotanikerna inte hittat några spår av brända fröer från de grässorter som växte på husens torvtak, vilket avslöjar att händelsen måste ha inträffat i början av sommaren. Alltså vid midsommartid eller däromkring.

Huggits ner när de försökt fly
Nära trettio kroppar har hittills påträffats, sedan arkeologerna alltså bara grävt ut en tiondel av Sandby borgs innandöme. De ligger överallt. I husen, på gatorna.
De flesta bär spår av skarpt våld, sannolikt orsakat av svärd. Vissa har stickskador vilka troligtvis orsakats av spjut. Ofta finns skadorna på offrens kranier och inte sällan på baksidan av kroppen – som om de huggits och stuckits ner när de försökt fly från förövarna. Clara Alfsdotter har också hittat spåren efter en regelrätt halshuggning.
Genomgående ger skeletten en bild av att invånarna i borgen blivit överraskade.
De flesta tycks inte ha hunnit beväpna sig eller uppbåda något motstånd. Karaktäristiska skador på underarmarna, som drabbar människor som försöker värja sig mot hugg och slag, saknas i benmaterialet.

Flera barn bland de dödade
Attacken tycks ha varit välplanerad och koordinerad – och med största sannolikhet beordrad. Enligt den senaste vetenskapliga rapporten om skelettfynden konstaterar arkeologerna att våldsverkarna använt sig av minimalt dödande våld, alltså så mycket kraft som behövts för att bringa personen om livet, men att det inte finns spår av våld i affekt.
Det rör sig alltså om ett kallblodigt och effektivt mördande, där offren varit samtliga invånare i borgen. Ingen tycks ha skonats, och osteologerna har hittills lyckats identifiera fyra äldre och fem medelålders personer samt fem unga vuxna. Ännu obehagligare är fynden av fem ungdomar i tonåren, sju barn mellan två och sex år och ett spädbarn.
I flera fall kan man till och med följa händelseförloppet under attacken. I en gränd på väg ut mot en av borgens portar, och friheten, hittades kropparna av flera individer. I ett av de utgrävda husen hittades resterna av en äldre man som dött eller slagits medvetslös av ett våldsamt hugg och sedan handlöst fallit ner i husets eldstad där delar av kroppen förkolnat av skadorna.
Någon annan har fått ett slag i huvudet och fallit baklänges över en redan stupad kamrat och där lämnats att dö.

Tio döda i samma hus
Det hittills värsta blodbadet har arkeologerna stött på i hus 40. Där hittades tio personer, varav flera tonåringar, ett mindre barn och ett spädbarn inte äldre än tre månader gammalt.
Huset var 66 kvadratmeter stort och hade en central plats i borgen. Fynden av glaspärlor och keramik, men också vapendetaljer avslöjar att huset troligtvis varit hem för några av borgens mäktigaste invånare.
Här har man också funnits spår av vävstolar och matlagning. Och det var här man hittade de nämnda slaktade lammen, liksom även en bit strömming. Det senare fyndet har gett arkeologerna ledtrådar om hur plötsligt attacken gick till – någon av de som dödades hade uppenbarligen inte tid att ens äta upp sin sista måltid!

Borgen tabu i generationer
När Helena Victor och hennes kollegor guidar runt människor på de blåsiga stränderna vid dagens borgruin står folk ofta mållösa efter att ha hört om massakern. Massmorden är skrämmande nog, men det faktum att kropparna bara lämnats på marken där de fallit gör det hela än värre. Och just detta var nog hela meningen med överfallet. Det tror i alla fall arkeologerna som arbetar med Sandby borg. Förövarna ville statuera exempel och göra platsen tabu för framtida generationer. Det var i så fall en strategi som uppenbarligen fungerade.
Ingen återvände för att begrava de döda, djuren som lämnats innanför murarna svalt ihjäl när maten tog slut och de rika skatterna av glaspärlor och guldspännen lämnades kvar. Ingen ville befatta sig med människorna från Sandby borg.

Inga kvinnor har hittats
Ett mysterium kvarstår. Kvinnorna. Av alla de närmare trettio kroppar som hittills påträffats har osteologerna inte kunnat hitta en enda kvinna. Ändå tyder vävstolar, halssmycken och spädbarn på att de måste funnits där.
Arkeologerna vid Sandby borg har använt sig av världens första licensierade arkeologihund. Matte Sophie Vallulv har tränat schäfern Fabel på att känna igen lukten av mänskliga kvarlevor under jorden, och han kan skilja på djurben och människoskelett. © Daniel Lindskog/Kalmar läns museum
Pärlor utspridda på kalkstensgolven och andra sönderrivna smyckesdetaljer har gjort att Helena Victor tror att kvinnorna behandlats annorlunda. Kanske, resonerar hon, fördes de till en annan plats i borgen – en som ännu inte grävts ut.
Visst kan en och annan av dem tagits som slav, men med tanke på hur man behandlat de andra av borgens invånare var nog kvinnornas öden ännu värre. Kanske våldtogs de innan de dödades – ett tillvägagångssätt som är känt från mer moderna konflikter.
Besökarna vid Sandby borg protesterar inte sällan mot arkeologernas teorier. Visst, invänder de, måste det varit mer lönsamt att ta med sig folk som slavar, att plundra rikedomarna och stjäla med sig djur och boskap?

”Sveriges Pompeji”
Men vid Sandby borg ville någon, av allt att döma, visa hur långt han eller hon kunde gå för att krossa sina fiender. Massakern var beviset för den anfallande hövdingens ultimata makt. Den våldsamma händelsen gjorde att platsen blev tabu.
Och tabut skulle leva länge. In i våra dagar talades det bland bönderna på södra Öland om Sandby borg som en plats man inte gärna skulle besöka.
För arkeologerna har detta tabu varit ovärderligt. I dag talar man om Sandby borg som ett Sveriges Pompeji, en plats där ond bråd död för ett och ett halvt årtusende sedan har frusit till ett enda ögonblick vi kan betrakta i dag. Ett ögonblick där allt lämnats kvar på plats som det lämnades då, för oss att försöka förstå och tolka nu.
Sandby borg är ett unikt titthål in i en folkvandringstid som annars ofta varit svårgripbar för historiker och arkeologer. Ett terrordåd utfört under järnåldern på en av Sveriges vackraste platser, Ölands vindpinade östersjökust.
Men det finns en central skillnad mellan Pompeji och Sandby borg. I Pompeji drabbades befolkningen av en naturkatastrof, Vesuvius utbrott. På Öland var det människor som låg bakom katastrofen. Det gör den unik i Skandinavien och i hela världen.
Visst har guldföremålen och pärlorna hjälpt till att sätta Sandby borg på kartan, och spridit nyheter om utgrävningen ända bort till Kina, men det är de mänskliga kvarlevorna som engagerar oss. Som sätter fantasin i rullning och vill dra oss in i den ödesmättade midsommarnatten i slutet av 400-talet.