Imorgon är det dags för ett tandläkarbesök och det är väl knappast som man jobbar jämfota över. Min generation har väl inte de bästa erfarenheter av tandläkare, de sistnämnda var väl knappast speciellt psykologiska under 1960-talet. Då handlade det mest om att få upp munnen på barnen, så stort och så länge som möjligt. Och sedan borrades det på, ibland med bedövning och ibland utan. Mestadels det senare. Det är väl därför som vi har en hel generation med tandläkarskräck idag. Och det är ju inte bara i munnen och tänderna det gör ont. Även plånboken lider av besöket…