Att Zlatan Ibrahimovic ska göra comeback i landslaget har väl inte undgått någon de senaste dagarna. Men frågan är vad han kan tillföra ett landslag som fungerat alldeles utmärkt utan honom de senaste fem åren.

När Janne Andersson tog över Förbundskaptenssysslan efter Erik Hamrén gladde det mig. Inte för att jag hade något emot Hamrén, men ärligt talat var han bara en nickedocka för Zlatan Ibrahimovic som styrde och ställde det mesta inom dåtidens landslag. Med resultat som var ytterst mediokra. Och när Hamrén valde att kliva av som Förbundskapten gjorde Ibrahimovic naturligtvis detsamma. Han hade gjort sitt i landslaget sa han. Fast åsikter hade han fortfarande och han var väldigt glad att påpeka alla fel och brister som han ansåg andra hade.

När Sverige trots detta tog sig till VM-slutspel 2018 var han tidigt ute och flaggade för en comeback i landslaget. Han hoppades givetvis att allt skulle vara förlåtet och att han skulle få ta på sig landslagströjan igen. Men av detta blev intet och det hade i ärlighetens namn inte varit rättvist mot den trupp, som under Zlatans hån, tagit laget hela vägen till slutspelet i Ryssland.

Förra året fick mitt förtroende för Janne Andersson en allvarlig knäck när det framkom vilken lön han årligen uppbär. Inte minst i jämförelse vad damernas Förbundskapten ersätts med för likvärdigt arbete. Och detta förtroende blir nu inte bättre när han, trots tidigare påhopp, fjäskar för Ibrahimovic och släpper in honom i landslaget igen. Ska Andersson nu bli samma nickedocka som Hamrén en gång var?

Att Zlatan är en duktig fotbollsspelare råder det inga tvivel om. Men han är 39 år gammal och långt ifrån sin prakts dagar. Ska verkligen en 39-åring få ta en plats som en utvecklingsbar spelare, som teoretiskt och rent åldersmässigt kanske kunde varit hans son, borde ha? Ska vi, efter allt vi vet genom tidigare landslagskamrater till honom, låta honom komma in och styra i ett redan fungerande landslag? Ska vi återigen få se Management by fear i svenska fotbollslandslaget? Ja, det verkar uppenbarligen så 😦