I fredags startade EM i fotboll och jag skulle ljuga om jag skulle säga att det inte var efterlängtat. Äntligen samlas de bästa lagen för att göra upp om mästerskapstiteln och förhoppningsvis bjuda på den bästa av fotboll.

Några som verkligen gjorde det redan i fredags var Italien. En nation som av tradition spelat en ganska tråkig och defensiv fotboll, nöjt sig med mållösa matcher och i slutänden vinna på motståndarnas misstag. Det de visade upp i fredags var något helt annorlunda. En offensiv målmaskin som krossade Turkiet fullständigt.

Dock visade sedan lördagen att fotbollen, precis som så många andra arrangemang runt omkring oss, inte är det viktigaste här i livet. I Danmarks match mot Finland ramlade Christian Eriksen ihop med ett hjärtstopp och en hel värld stod stilla då sjukvårdspersonal arbetade febrilt för att få liv i honom igen ☹

Till vår stora glädje, och oerhörda lättnad, lyckades de med sin insats och redan senare på kvällen rapporterades av Eriksen mådde efter omständigheterna bra.

Även för en sann fotbollsentusiast som mig, så måste jag medge att EM samtidigt tappade i betydelse. Plötsligt blev inte tävlingen lika viktig längre, det viktigaste av allt var att det lyckades att rädda ett liv som var på väg att slockna. Det är den största segern av dem alla. Den ultimata segern. Krya på dig, Christian.