Valborg är en mycket gammal högtid, som kom till Sverige från Tyskland någon gång under medeltiden. Eldarna var tidigt ett inslag i denna skyddande fest, liksom ungdomstemat. Dess ursprung är katolskt, och firas till minne av det tyska helgonet Walpurgis.

Carl von Linné gjorde följande notering i sin anteckningsbok år 1749 på sin resa i Västmanland: ”ty lantmannen har för sed alltifrån Hedenhös, att natten före Valborgsmässodagen upptända eldar på marken, att däromkring dansa och fägna sig åt den kommande sommaren, vilket alltså är relikvier av de gamlas Floralia, som endast är kvarhållne i Uppland och de nästgränsande socknarna men näppeligen i andra svenska provinser.”

Även om vi idag får hålla oss en smula skeptiska mot att valborg firats sedan ”Hedenhös”, så visar exemplet att valborg i Sverige ägnats åt att genom eldar skydda boskap och djur från rovdjur och magiska krafter.

Det svenska valborgsmässofirandet äger rum på aftonen före valborgsmässan den 1 maj, som fördes in i landet av tyskar på medeltiden. Det helgon som firades, Sankta Walpurgis, var en abbedissa som levde på 700-talet. Hennes namn hade antagligen inte blivit ihågkommet om inte första maj ända sedan medeltiden har varit en viktig profan festdag. I städerna valde köpmanna- och hantverkargillena nya dignitärer, och i byarna hölls bystämma med val av ny ålderman. Kvällen innan samlades man utomhus till en fest och tände bål.

I tysk tradition sågs Walpurgisnacht som tidpunkten för häxsabbaten, vilket antas vara förklaring till den tyska seden att tända eldar. Denna sed kom till svenska städer och spreds sedan till landsbygden.

Valborgsfirandet har i Sverige en historia från medeltiden, redan då förknippad med ungdomar och deras festande. I de gammaldanska områdena – Skåne, Halland och Blekinge – gick pojkar och flickor runt i byarna och uppvaktade bönderna. När de förbjöds att använda kyrkans klockor till samling, övergick de till att tända eldar för att påkalla uppmärksamhet. Detta ska enligt vissa tolkningar ha varit upprinnelsen till eldarna.