Adventsfirandet har sina historiska rötter i julfastan, en fasteperiod som speglade Påskfastan och i likhet med denna var 40 dagar lång och därmed omfattade sex söndagar. Denna spegling av Påskfastan lever kvar i att Jesu intåg i Jerusalem utgör predikounderlag såväl den första söndagen i advent som på Palmsöndagen. Sedan slutet av 400-talet är advent en förberedelse för jul. Traditionellt i den lutherska och den romersk-katolska kyrkan är advent alltså en tid av fasta, förberedelse och väntan inför firandet av Jesu födelse vid jul. Under 1000-talet fick julfastan benämningen ”advent” och tiden sattes till fyra veckor.