Krönika


Hockeydrägg fördärvar idrotten

Under gårdagen var jag en av de lyckligt lottade som fick se den tredje semifinalmatchen i SHL-slutspelet mellan Växjö Lakers och Malmö Redhawks. Fast glädjen över detta smolkades av det hockeydrägg som vi tyvärr tvingas dras med. För visst är det tråkigt att vi inte ska kunna ta med oss barn och barnbarn för att kunna njuta av idrott när den är som bäst? Att vi inte vågar eller vill ta med oss nästa idrottsgeneration på grund av människor som inte vet att uppföra sig?

På en idrottsarena idag serveras det betydande mängder alkohol, det är som bekant en stor och viktig inkomstkälla för föreningar och klubbar. Och det är inte serveringen som sådan som jag har något emot, det är den enskilda människan som helt enkelt inte kan hantera sin alkoholkonsumtion. Dagens människor har uppenbarligen svårt med det här och jag har mycket svårt att förstå att man går på ett idrottsevenemang, där alkoholkonsumtionen är viktigare än idrotten. För så är det tydligen i oerhört många fall, det är fullständigt uppenbart.

Jag har aldrig varit någon anhängare av vårt spritmonopol och Systembolaget, men nu måste jag säga att för en gångs skull så ger jag politikerna i Sverige tummen upp. En stor del av den svenska befolkningen kan inte hantera sprit. Och det är skrämmande.
Kanske skulle vi behöva en ny nykterhetsrörelse i landet, för återigen har vi hamnat i situationen där svenska folket håller på att supa ihjäl sig. Och dessutom har de nu tagit idrottsarenorna i besittning.

Själv har jag inget emot att dricka en öl eller två, men för den skull blir jag inte oregerlig, otrevlig eller högljudd. Jag hånar heller inte motståndare, domare eller ledare efter min öl. Och jag har inget behov av att ropa tillmälen, hot eller könsord till någon. Men oerhört många andra har uppenbarligen detta, och det är därför man idag inte längre kan ta med sig barn och barnbarn till idrottsevenemang där det serveras rusdrycker.

Det här är ett problem för arrangörer och görs inget åt det, så kommer de på sikt att förlora en hel generation med åskådare. Att blunda för faktum är att sakta men säkert gräva sin egen grav. Kanske är det dags att införa ransoneringskort på entrébiljetten? Det låter förvisso förmyndande och gammaldags. Men stora delar av Svenska folket är tyvärr inte byxade att hantera starkvaror och det måste vi alla inse.


Finns det en brist på fotbollsspelare?

Frimånaden inom fotbollen är över för denna gång och egentligen får man väl säga att förvånansvärt lite har hänt inom den lokala fotbollen. Det är länge sedan frimånaden skapade den rusch som den inledningsvis var när den infördes.

Nyblivna division 4 laget Ljungby IF är den intressantaste föreningen vad gäller övergångar under denna frimånad. Inte för att de har värvar kreti och pleti, föreningen har istället valt att värva hemvävt genom att plocka hem Ljungbyprodukter från grannklubbarna. Det handlar om spelare som är fostrade i LIF, men som av olika anledningar valt grannklubbar när de nått senioråldern. Det är tvärtemot vad klubben gjorde för bara ett år sedan och mycket av detta kan förklaras med nytänket inom föreningen då en ny tränare och en ny sportgrupp tagit över.

Förra året spelade Ljungby i division 3 och laget värvade friskt inom Kronobergsregionen. De hävdade själva att det fanns en orsak till detta och det är nog sant. Spelare skadades och lämnade klubben på löpande band både innan och efter seriepremiären och dessa måste givetvis ersättas. Kanske var värvningarna inte de bästa, men under pågående säsong var det av naturliga skäl svårt att hitta kvalitativa spelare som ville byta klubb.

En annan förening i division 4 som värvat förståndigt är Markaryds IF som satsar högt 2018. Redan i mellandagarna spikades truppen som onekligen ser spännande ut. En hel del hemvändare finns att hitta här också och föreningen tror mycket på laget, därav den höga målsättningen som innebär avancemang i seriesystemet. Däremot har det varit väldigt tyst om Lagans AIK som gjorde en fin fjolårssäsong. Vad som är in och ut där är det svårt att få grepp om. I samma serie återfinns även nykomlingen Guddarps IF. Laget kommer ifrån femman och vill givetvis att sejouren i fyran ska bli mer än enbart ettårig. Frågan är om laget mäktar med det, visserligen har föreningen värvat, men man har också tappat spelare.

Högre upp i seriesystemet hittar vi Älmhults IF som förlängt med stora delar av truppen. Viktigt givetvis, men man får inte glömma bort att laget har en relativt hög medelålder. Om man inte redan nu blickar framåt så är chansen mycket stor att föreningen går i samma fälla som först Markaryd och sedan Ljungby gjorde. Ett lag är aldrig bättre än sin svagaste länk, och i takt med tiden känns det som om ÄIF har fått en del rost på sina länkar. Förhoppningsvis brister de inte i år, och då finns det fortfarande hopp om en ljus framtid för traktens enda division 3 lag.


Inga divor i landslaget, tack

Sveriges fantastiska triumfmatcher mot Italien kan väl knappast ha undgått någon med minsta lilla fotbollsintresse. Seger med 1-0 hemma och 0-0 på bortaplan räckte och laget visade med detta att de är värda en VM-plats.

Triumfen var också ett kvitto på att tränare Janne Andersson har uträttat underverk under sin korta tid som förbundskapten. Han fick ta över ett landslag i spillror och förbundet kastade honom direkt ut i hetluften och erbjöd inte honom och hans tilltänkta landslag så mycket som en enda träningsmatch innan VM-kvalet drog igång. Svagt av förbundet som därmed gav honom sämsta tänkbara möjlighet att uträtta något som helst med laget. De hade enbart favoriterna Hamrén och Zlatan i tankarna, när dessa lämnade in så skulle Janne få göra vad han kunde, med sämsta tänkbara förutsättningar. Frågan man då ställde sig, var om Janne Andersson enbart skulle bli en dagslända i väntan på något bättre.

Men Janne visade vilken otroligt duktig ledare han är och fixade en VM-biljett av det lag som han undan för undan byggde upp. Bit för bit har han lagt pusslet som slutligen sträckte sig ända till VM i Ryssland 2018. Att det är en överraskning för många råder det inget tvivel om och jag är tämligen säker på att de som sitter med de öppnaste munnarna och bara gapar åt framgången sitter på stolarna på Svenska Fotbollförbundet i Solna.

Jannes landslag har gjort det omöjliga och är sannerligen värda sin VM-biljett. Varenda spelare har dragit sitt strå till stacken och varenda en ska rimligtvis få chansen att spela VM-fotboll i landslaget kommande sommar. Och då menar jag varenda en av de som har gjort grovjobbet.

Dessvärre kunde inte journalisterna hålla käften utan kastade genast ur sig frågan om inte Zlatan skulle få chansen i landslaget igen. Varför då, kan man fråga sig. Vad har han gjort för att bidra till VM-avancemanget? Var det inte han som tackade nej till landslagsuppdrag när Hamrén tackade för sig? Och vad skulle han kunna bidra med i det här landslaget där alla jobbar för laget, inte för jaget.


Tråkig hockeylunk är vardag för supporters

I helgen hade jag förmånen att kunna besöka Vida Arena för att titta på hockey på högsta nivå. När jag skriver högsta nivå så vill jag påpeka att jag syftar på landets högsta liga, inget annat. För mötet mellan Växjö Lakers och Rögle var och blev en ganska sömnig historia, och då inte minst den första perioden som slutade mållös. Det skulle den också göra för inget av lagen visade den minsta ansträngning för att få trissan i mål. Det såg mera ut som två zombielag som inte behärskade vare sig underlag, klubba eller puck. Förvisso syntes det att Växjölaget hade aningen mer talang än sina gäster, men de verkade inte vilja slösa med den.

Period två och tre blev lite mer händelsefulla, men matchen som sådan måste gå till historien som sannerligen ointressant. Växjö bärgade tre poäng via en 3-0 seger, men det säger inte mycket. Ett slumpmål gav dem ledningen och sedan rann puckarna in av bara farten i matchens sista tredjedel. Men frågan man ställer sig är varför folk betalar för att se sådana här ointressanta matcher.

Hockeyns upplägg inbjuder till just denna tristess och tråkighet eftersom hela serieupplägget är en enda lång transportsträcka till slutspelet. Det är egentligen först i seriespelets slutskede som det hettar till lite i matcherna då de verkligen börjar gälla något. Serielunken i övrigt är som en gråkulen novemberdag. Om människor verkligen satte press på klubbarna, genom att inte besöka sådana här transportsträckematcher, så tvingades förbundet att tänka om. Om klubbarna gick miste om publikintäkter, där publiken rätteligen inte får valuta för pengarna, så skulle hockeyns anseende och status förbättras betydligt.

Men så länge folk är villiga att kasta pengar på dessa freakshower, så kommer hockeyn att ha stämpeln som tråkig och seg. För det har den idag, oavsett vad förbundsherrar och supportrar säger. Nu är det ju folks egna pengar och de ska göra som de vill med dem. Vill de gå på hockeylunken så har de givetvis rätt att göra det. Men de ska inte försöka lura i mig att det utvecklar hockeyn med betalda träningspass. Sedan får de kalla det Elitserien eller Swedish Hockey League hur mycket de vill, för mig är det bara ett sätt att sätta fernissa på en grå vardag.


Folk hör enbart vad de vill höra

Det har beslutats att det ska läggas hybrisgräs på Myresjö Arena i Växjö och det är ju inget fel i det. Inte om man bara på påläst med förutsättningarna med en hybridgräsmatta, för det är ju inget underunderlag om man så säger. Sveriges första hybridgräsmatta anlades ju i Ljungby förra året och där har det gnällts rejält under året som gått. Det har varit än det ena, än det andra felet. Problemet är bara det att det inte är hybridgräsmattan som det är fel på, det är kunskapen hos belackarna av detta underlag som är själva felet.

När hybridgräset anlades berättades det att gräsmattan består till 11 procent av plastgräs och 89 procent naturgräs. Detta innebär en slitstarkare matta som inte rivs upp vid exempelvis glidtacklingar, vilket annars är naturligt på en fotbollsplan med rent naturgräs. Det ger också möjlighet till en högre nyttjandegrad än på en naturgräsplan, under förutsättning att vädrets makter är gynnsamma. De 89 procenten gräs är alltså precis som på en vanlig gräsanläggning beroende av vädret.

Det var inte vad belackarna hörde vid de informationsmöten som hölls. De hörde istället: ”En hybridgräsmatta kan du spela på året runt”. Varifrån fick de egentligen dessa tokiga idéer? Har de inget sunt förnuft? Varför skulle 89 procent gräs uppblandat med 11 procent plast ge ett unikum?

Nja, det beror nog mest på att folk hör vad de vill höra. Och blir det sedan inte som de tyckte sig höra så anser de sig lurade. Och lurade är de ju faktiskt, fast det är de själva som har blåst sig.

I slutet på oktober månad finns det ingen naturgräsplan som ger bra förutsättningar för fotbollsspel. Men det ger ingen hybridgräsmatta heller om nu inte vädret tillåter det. Och skulle vädret tillåta en bra hybridgräsmatta så tillåter det ändå en hyfsad naturgräsplan. Hur svårt kan det vara att fatta det? De där 11 procenten plast gör inget underverk.

Läser i Smålandsposten idag att de på Myresjö Arena ska lösa den halka som ofta uppstår med hybridgräsmattor under vår och höst. Reportern rapporterade att detta kan lösas med att man först lägga ut plastgräset och först efter detta så i naturgräset. Men hallå, det är ju så som man alltid gör på en hybridgräsmatta. Hur tusan skulle man annars göra? Så naturgräset först och sedan kväva alltsammans med plastgräset? Vad är det för fel på folk egentligen? Varför kan de inte ta in fakta? Så länge människor hör enbart vad de vill höra kommer det alltid att finnas belackare och vi kommer aldrig att kunna utveckla vår värld till det bättre.


Ljungby visade musklerna

Tre dagar efter den sista kvalmatchen till division 3, där Ljungby IF havererade och hamnade sist i kvalgruppen, visade föreningen musklerna. Föreningen presenterade under tisdagen dels sin nye tränare, Dragan Culibrk, som tar över efter Roger Ahl, och dels en rutinerad och kunnig sportgrupp som tar över efter avgående sportchefen Lars Corell. Det tyder på att föreningen tar sin degradering på allvar och hellre stämmer i bäcken än i ån.

Dragan har ett stort LIF-hjärta och är populär och omtyckt såväl inom som utom föreningen. Något som kan vara till stor fördel i jakten på nya spelare för LIF. För det går inte att sticka under stol med att det kommer att försvinna spelare efter degraderingen. En del tar självmant sin Mats ur skolan, andra får man kanske hjälpa på traven. Alltför många som spelade i Ljungby IF under säsongen 2017 var lycksökare utifrån och de höll inte måttet i division 3. Frågan är om de ens skulle gjort det i division 4, fast det är en annan historia. Men vi ska i sanningens namn också påpeka att det även fanns spelare som höll tillräckligt hög klass för att spela på denna nivå. Problemet var bara att de var alldeles för få.

Med Dragans karisma, och den oerhört rutinerade och kunniga sportgrupp som föreningen också presenterade under tisdagskvällen, har LIF emellertid bästa tänkbara utgångsläge inför 2018. De har en fantastisk ungdomsverksamhet med många yngre spelare som klappar på A-lagsporten, de har några spelare av rang från årets säsong som bör knytas upp omgående, och kan detta sedan kombineras med lite spännande nyförvärv med fotbollssinne, då kan fotbollssäsongen 2018 bli riktigt rolig för Ljungby IF.


Annonser