Mina första levnadsår tillbringade jag i Bengtsboda, strax norr om Fridafors i Småland men också strax söder om Farabol. Det innebar att jag hamnade precis innanför gränsen till Blekinge. Men så snart jag lärt mig att gå förde mina ben mig såväl inom Blekinge som till Småland. Jag var nämligen något av en rymmare och släkten kunde hitta mig var som helst om jag bara fick ett par ögonblicks ensamhet. Kanske var det min äventyrslusta och nyfikenhet som lyste igenom redan på den tiden.
Tage och Anna-Greta Eklund var ett snällt och strävsamt par om bodde ett par stenkast från mina morföräldrar i Smeastugan. Dock låg det en stor skog emellan husen och det var genom denna skog som jag och mina morföräldrar fick leta oss när vi besökte de snälla grannarna.
Visst var de lite annorlunda, de här två, men de var oerhört snälla och blev lika glada var gång som jag kom på besök. De var väldigt barnkära och jag blev väldigt ompysslad av dessa människor som alltid placerade mig i centrum vid besöken.
Förr i tiden var de kungliga motiven de vanligaste på våra frimärken. Men som tur är förändrades även detta med tiden och numera kan man i princip hitta vilket motiv som helst på ett frimärke.
Just detta frimärke gör mig glad av flera anledningar. För det första så har det så härliga pastellfärger som gör vem som helst glad att beskåda. Sedan är motivet, enligt mig, helt bedårande. De flesta av oss som kommit upp i åldern minns väl de här leksakerna, och de flesta av oss har väl också lekt med en sådan. För mig minner de om en lycklig tid, en oskyldighetens och framtidstrons tid. Inget var omöjligt och det fanns ingen begränsning på framtiden, allt var fullt möjligt.
Ju längre jag tittar på denna lilla papperslapp, desto lyckligare blir jag. Jag kan mer och mer förknippa mig med min ungdomstid. Och att frimärket sedan är stämplat i Fridafors gör ju inte saken sämre 😊
I år hade Fridafors IF firat 86-årsjubileum om föreningen fortfarande bedrivit verksamhet. Nu blir det inte så, Fridafors IF, eller rättare sagt fotbollssektionen, bytte namn till BK Union efter en sammanslagning med Kyrkhults SK, 1970-12-04. Jag har inte en aning om var fotbollsplanen i Fridafors låg, eller hur länge de bedrev sin fotbollsverksamhet. Kanske, och troligen, låg verksamheten i träda i slutet på 1960-talet eftersom föreningen ansåg att sammanslagningen var enda sättet att rädda verksamheten för de fotbollsintresserade. Men klubbmärket är snyggt och det är synd att jag vet så lite om föreningen från min hembygd.
Härifrån har jag åkt många gånger i min yngsta ungdom. Dessutom helt själv ibland. På stationshusväggen fanns en varuautomat med choklad och tobaksvaror. Den var alltid spännande att studera och man kunde bara drömma om att någon av chokladluckorna gick att öppna utan pengar.
Inne i väntsalen fanns dessutom en våg där man kunde väga sig och få en biljett på sin vikt. Det var också något som jag önskade att jag skulle få göra. Jag minns inte vad det kostade, men troligtvis var förhållandevis dyrt eftersom jag aldrig såg någon väga sig. Att behovet fanns var väl tveklöst, detta var ju innan en våg var varje hems naturliga inredning.
Jag minns att jag alltid var ledsen nr jag behövde åka tåget från Fridafors. Inte för att tågresan som sådan var tråkig. Nej, det handlade ju om att jag var tvungen att resa från mina älskade morföräldrar. Å andra sidan var det en desto större fröjd att resa till Fridafors station. Då visste man vad som väntade hos mormor och morfar Och hade man tur kanske man aldrig skulle behöva åka därifrån igen…
Bilden visar ett torp på Hjortalidsvägen mellan Farabol och Fridafors. Det fanns på kartan redan vid Laga skifte som ägde rum 1834 i Bengtsboda. Just Bengtsboda är ett av flera namn på huset på bilden. Det kallades också för Smeastugan. Detta efter en person som kallades Sme-Olan, men som egentligen hette Ola eller Olof Svensson. Han kom dit 1892 och dog 1942. Därefter beboddes huset, 1944-1947, av en familj där mannen i familjen hette Hjalmar Clarence Carlsson.
På bilden ser vi att våren 1959 är på väg och då bodde det en annan familj i stugan. Min familj. Min morfar, min mormor, min morbror och så jag. Kanske eldas det där inne för att få upp värmen i såväl huset som i människorna efter vinterns vedermödor. Solen som skiner på bilden är ännu inte tillräckligt varm för detta ändamål. Utanför huset står en motorcykel som plockats fram. Kanske poleras den i väntan på sommarens turer. Det är min morbrors motorcykel, han är 16 på det 17:e året. Själv är jag liten, på väg att fylla 1 år. Äppelträden tycks nyplanterade, alternativt från året innan, och förväntas ge enstaka frukter till hösten. Jag är säker på att jag fick smaka dem och att de smakade alldeles underbart 🙂
I Fridafors fanns när jag var liten en spännande bensinmack som drevs av Thörje Persson. Thörje flyttade till Fridafors 1945 och köpte då en taxirörelse. År 1950 kompletterades rörelsen med en bensinpump från Shell och 1955-56 gjordes bensinmacken om till dubbla pumpar med tillhörande servicekiosk. Där inne kunde man, om man tankade från hans pump, få speciellt utskurna serietidningar. Och inte minst spännande guldpengar som man kunde samla på. Jag var oerhört fascinerad av dessa saker och kunde knappast bärga mig till nästa tankning för att få komplettera men guldpengssamling och läsa nya serietidningar 😊
Tänk vad ett litet kvitto kan väcka minnen till liv. Det här kvittot är från Leopold Wäljas Livsmedel i Fridafors. Affären låg till vänster på Stationsvägen strax innan Järnvägsstationen. Det var där som min morfar och mormor brukade handla, inte minst mina favoritpålägg medisterkorv och Kalles kaviar. Minns också att man där kunde köpa en mycket god inlagd sill. Sillen var härligt röd och förpackad i en genomskinlig plastförpackning. Och den smakade alldeles otroligt bra…
Nant Linder var en känd urmakare i min hembygd och han, precis som så många andra, fick stundtals besök av mig. Inte för att jag var någon storkund direkt, jag var ju knappt två år gammal när han tittade ut från sitt fönster i Hjorthyltan och fick se en liten parvel utanför på gårdsplanen. Det blev till att avbryta urmakeriarbetet för honom och återbörda mig till mitt hem igen. Nant var ungkarl och en skojglad prick i hela sitt liv.
Angshult Produktioner 