Idag irriterar jag mig på staten som ska lägga sig i allt som berör oss människor. Det går snart inte att göra någonting utan att stat och kommun ska lägga sig i varenda liten sak som den enskilde individen uträttar. Till och med om människor är överens i saker och ting så ska stat och kommun komma in och lägga sig i de enskilda människornas beslut och överenskommelser 😦

Dagens människa är livegen och det är något som har kommit krypande, bit för bit, in i vår vardag. Det har smugit sig in, år för år, utan att vi egentligen har märkt det. Och nu står vi där som vilsna får och har tappat kontrollen över våra egna liv. Men att det är politikerna som infört det, sakta men säkert, det råder det absolut ingen tvekan om 😦

Det här landet är, vilket jag tidigare påpekat, den sista Sovjetstaten där individualism är ett fult ord och egna initiativ snarare ska bestraffas än uppmuntras. Det är inte förunderligt att man blir trött på alltsammans. Att man bara vill rymma till en öde ö med en utvald klick människor och låta resten av världen bara gå under 😦